Värme, skratt och en del tårar i årets Visa vägen-gala  

Det var en glad och förväntansfull publik som samlats på Vasateatern när Visa vägen-galan för elfte gången i rad skulle hållas. Förutom att uppmärksamma och främja inkludering skulle Sveriges viktigaste arbetsmarknadspris till årets eldsjäl och årets arbetsgivare delas ut.  

En lång Visa vägen-turné genom landet nådde sin kulmen när den på måndagskvällen avslutades inför en fullsatt Vasateater i Stockholm. Två vinnare i kategorierna “Årets eldsjäl” och “Årets arbetsgivare” skulle koras bland 18 finalister, och spänningen i lokalen gick nästan att ta på när kvällens konferencier Peter Jihde inledde galan genom att understryka att ”det är viktigare att se vad en människa kan, istället för vad den inte kan”, ord som präglade hela kvällen.

Filip Hammar skickar hälsning
Årets tema var “Att bli sedd”, och i linje med det presenterades en videohälsning från Filip Hammar, som själv både upplevt utanförskap och att vara anhörig till någon som blivit utsatt.

– I mitt fall betyder att bli sedd allt, i och med att jag sysslar med det jag gör. Det kan betyda allt i livet att känna sig behövd och att ha någonstans att gå på morgonen. Det är otroligt viktigt för ens självförtroende och det ger folk människovärde. Det är en humanistiskt grundbult, sa Filip Hammar i videoklippet.

Han fortsatte med att berätta om sin syster, som har en funktionsvariation och fått uppleva utanförskap. Han underströk dock att det förmodligen inte är av elakhet som folk lämnas ute.

– I grunden är människan inte ond eller ointresserad, det handlar nog mer om att budskapet inte är tillgängligt. Det är inte en börda att inkludera, vissa tror att man bara måste ta hand om människan, men så är det oftast inte alls. Man tänker inte på vad man faktiskt får.

Alla har något att ge  

Det blev sedan knäpptyst i lokalen när videoklipp på några av årets finalister spelas upp, där alla på olika sätt beskrev samma budskap: Alla människor har någonting att ge, man måste bara se till att de blir sedda.

Därefter bjöds Peter “Poker” Wallenberg upp på scenen. Grand Hôtels tidigare vd beskrev med inlevelse att om disken inte fungerar på ett hotell, så fungerar ingenting alls. Alla funktioner behövs för att det ska gå runt. Det handlar om att se människor, oavsett vad de gör, förklarade han.

Det blev sedan känslosamt när Peter fick ta emot en hälsning från den före detta anställde Per Eriksson, som beskrev hur han en gång för 15 år sedan börjat i disken på Grand Hôtel, men tack vare att Peter såg honom fick han chansen att servera och sedermera gå en sommelierutbildning, och i och med det påbörjade en karriär som nu utmynnat i att han är krögare på Västkusten.

– Tack för att du såg mig, det gjorde stor skillnad, sa han.

Alexander Engström berörde alla 

Och det känslosamma temat fortsatte när 17-årige Alexander Engström först presenterades i en film och därefter spelade den egenskrivna låten “I could never imagine” tillsammans med kvällens husband Ahlgrens Kapell, där låten var specialskriven bara för kvällen. Alexander Engström fick diagnosen Osteopetros som treåring och gavs 15 procent chans att klara sig. Han överlevde, men som konsekvens av sjukdomen blev han nästan helt blind.

Han berättade i filmen hur han genom livet fått höra att han inte kommer klara av saker, och därför börjat tvivla på sig själv. Tack vare personer som visat vägen har han nu vågat följa sin dröm att bli musiker, och när han med stadig röst sjöng de sista tonerna av sången möttes han av stående ovationer från publiken som sedan aldrig tycktes vilja sluta applådera.

Samhalls vd Monica Lingegård i brandtal 

Monica Lingegård intog sedan scenen och berättade tre separata historier, om hur Samhall kunnat hjälpa till med att få in människor i arbetslivet.

– Det här är tre av 25 000 av Samhalls berättelser. Så många har vi i dag anställda. Alla historier är olika, men med en sak gemensamt: Alla har kommit från ett utanförskap in i arbetsgemenskapen. Att få vara behövd, få lön och ett socialt sammanhang är otroligt viktigt, och vi måste se kraften i varje enskild människa, avslutade hon.

Dags för prisutdelning 

Efter att fler finalister presenterats var det dags att utse riksvinnaren i Visa vägen-priset för årets arbetsgivare. I årets upplaga hade landet delats upp i nio regioner, där en eldsjäl och en arbetsgivare utsetts i varje region.

Stämningen trappades upp i rummet, och Peter Jihde intervjuade politikern tillika jurymedlemmen Hillevi Engström.
– Det har varit en tuff resa för juryn, alla är ju vinnare, förklarade hon.

Därefter välkomnades Visa vägen-juryns ordförande Jan Scherman upp på scenen.

– Ibland blir jag trött på att vi bara säger att vi ser möjligheter och potential. Vad vi faktiskt ser är möjliggörare; människor som möjliggör för alla talanger att få sin plats, sa han.

Därefter berättade han att juryn räknat till sammanlagt 28 452 röster på 682 kandidater. Att välja ut två gånger nio vinnare, för att sedan bara välja två riksvinnare, hade således varit svårt.

För att dela ut själva priset fanns SVT:s vd Hanna Stjärne på plats.

– För oss är inkludering extra viktigt, vi är hela Sveriges television, sa hon, innan motiveringen till det prestigefulla priset Årets arbetsgivare lästes upp inför en knäpptyst publik:

“Årets arbetsgivare har mångfald som grund för sin affärsidé. Här finns en kompromisslös övertygelse om individens förmåga att tillföra företaget ett kompetensförsprång genom medarbetarnas  funktionsuppsättningar. Årets arbetsgivare skapar  ett  team  med  olika talanger  och  lyckas  driva ett spjutspetsföretag i sin bransch som klarar att konkurrera internationellt och på samma gång säkra jobben i Sverige. Ett urstarkt bevis på att mångfald ger flerfald i belöning. 

Årets arbetsgivare 2018 går till Bactiguard” 

En synligt tagen och lycklig vd, Christian Kinch, tar emot priset på scenen.

– Det är otroligt stort. Mångfalden ger mersmak, sa han till publikens jubel.

Samhalls styrelseordförande Erik Strand äntrade sedan scenen och levererade ett i raden av många starka tal under kvällen.
– Jag har haft förmånen att vara ordförande i Samhall i åtta år. Jag vill tacka regering för allt stöd vi fått under de åren. Det har varit väldigt viktigt.

Därefter bjöd han upp prisutdelaren till årets eldsjäl på scenen: Prinsessan Sofia. Prinsessan började med berättade om Prins Carl-Philips och Prinsessan Sofias Stiftelse som startades på deras bröllop och som bland annat jobbar för ett trevligare Internet för unga.

– Det handlar om att försöka bryta normativa regler som samhället satt. Ju fler vi är som känner att vi platsar, desto bättre samhälle. I dag är det enkelt att sitta bakom en dator och döma någon, men svårt att vara på andra sidan och ta emot. Det är svårt att veta som föräldrar hur man ska stötta sina barn. Internet är på många sätt fantastiskt, alla har en tillhörighet på ett visst sätt, men vi måste lära våra unga regler även på nätet.

Prinsessan fortsatte med att prata om Project Playground, och hur de vill ta arbetet de gjort i segregerade områden i Sydafrika och applicera på utsatta områden i Sverige:
– Vi ser samma slags utanförskap även i förorter här. Vi tror att vi kan göra en inverkan genom att arbeta som vi gör även i Sverige; att se barnen och ta individens kamp, sa Prinsessan och fortsatte:

– Jag har sett så himla mycket fantastiskt här i kväll, jag blir uppfylld och glad över att det finns så mycket bra där ute. Vi måste inkludera alla för att den här planeten ska snurra.

Prinsessan Sofia tog sedan emot kuvert med vinnaren årets eldsjäl. Musik började spelas och det gick ett förväntansfullt surr genom lokalen. Därefter lästes motiveringen upp:

”Med en brinnande iver kämpar årets eldsjäl för att sprida kunskap och förståelse kring kompetensvariationer. Hen bygger broar över fördomens bråddjupa raviner och tänder ljus i inskränkthetens mörker. Med en vilja av stål, visar eldsjälen också vägen genom att själv vandra den och ge sitt yttersta av sitt innersta. Kort sagt, en superhjälte med en superkraft, som dagligen förflyttar berg. 

Årets eldsjäl 2018 är Joanna Halvarsson.” 

Applåderna ville aldrig ta slut när Joanna Halvarsson äntrade scenen. Hela lokalen ställde sig upp.

– Jag är tjejen från Hagfors som ingen ville umgås med under hela min skolgång, och nu står jag här och tar emot pris av prinsessan, sa hon, och hejaropen avlöste varandra.

Mats Eliasson, marknadsdirektör på Samhall, knöt sedan ihop kvällen.

– Vi ska uppfylla drömmar i kväll, sa han, och välkomnade sedan kvällens sista stjärna upp på scenen: Lotta Sandström, som tidigare berättat om sin svåra reumatism, den krossade självkänslan och drömmarna om att hålla på med musik, och nu med skör och klar stämma för första gången någonsin på en scen framförde hon sin egenskrivna låt ”As close as close could be”, inför en tagen publik.

En perfekt avslutning på kvällen, där det stod helt klart att faktumet att faktiskt bli sedd kan göra hela skillnaden i en människas liv.