Turné

Scandic Billingen, Skövde
7 oktober

Applåderna ville aldrig tystna i den fullsatta festvåningen när de regionala Visa vägen-vinnarna Rebecca Eriksson och Grahns Konfektyr fick ta emot utmärkelserna som Årets eldsjäl och Årets arbetsgivare.

Dela tunréstoppet

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på linkedin
Dela på email

En känslofylld eftermiddag

Visa vägen handlar om att lyfta fram de arbetsgivare och eldsjälar som medvetet väljer att se talang och förmåga där andra ser problem, kort sagt de som ser funktion istället för hinder och som insett att alla behövs. Och med nominerade från hela Sverige finns en stor skara som väljer att synliggöra dessa människor som gjorts osynliga på grund av en funktionsnedsättning.

Ofta handlar det om personer som blivit ratade i allt från brännbollslaget i skolan till jobbansökningar, men som tack vare dessa arbetsgivare och eldsjälar får chansen att genom ett jobb återupprätta sin självkänsla, få arbetskamrater och själv kunna bidra på flera olika plan. 

I år fanns det 586 nominerade till Visa vägen-priset, och efter drygt 15000 röster fick de tre arbetsgivarna och tre eldsjälarna med flest röster i regionen en finalplats, där Visa vägen-juryn sedan valde ut en vinnare i respektive kategori.

Visa vägen-juryn består av ordförande Jan Scherman, Svenskt Näringslivs chefekonom Bettina Kashefi, H.K.H. Prins Daniel, LO:s ordförande Karl-Petter Thorwaldsson, ärkebiskop Antje Jackelén samt Samhalls marknadsdirektör Mats Eliasson.

Årets arbetsgivare i regionen ”Mellan två sjöar”, som innefattar norra och mellersta av Västra Götaland, är alltså Grahns Konfektyr och anledningen är deras förmåga att se och ta tillvara människors förmågor och talanger. 

–  Det känns fantastiskt att få det här priset, det blir som ett erkännande av att vi gör något rätt, säger Ola Brewitz som är en av ”Lekledarna” för företaget – någon vd-titel har de aldrig brytt sig om.

– Ett tips till alla som vill jobba med dessa fantastiska personer är att göra en analys av sina behov och ta kontakt med exemeplvis Samhall och prata om detta, de löser det mesta, säger Jesper Löw som också är Lekledare på Grahns konfektyr. 

Årets eldsjäl i regionen heter Rebecca Eriksson, tjejen från Skövde som lite oförhappandes blev restaurangchef för MAX Hamburgers i Skövde. Det är kanske inte riktigt är det jobbet som de flesta av oss förknippar med att bryta utanfördskap och ge personer med funktionsnedsättningar ett riktigt jobb, men Rebecca har en tydlig tanke. 

– Jag tror det är jätteviktigt att se alla människor och ge alla människor en chans. Om man vågar jobba med  mångfald och inkludering så ger det så mycket mer tillbaka, säger Rebecca Eriksson när hon tar emot priset.  

Med på scenen finns också två prisutdelare. Den första som delar ut pris är Thomas Fogdö, som råkade ut för en till synes helt slumpmässig olycka, som slutade med en förlamning från midjan och nedåt. 

– Fast någonstans så inser jag att levt en lyxtillvaro med människor runt mig som alltid trott på mig. Jag var ingen lysande skidtalang från början, men jag fick det stöd jag behövde och det slutade med att jag blev bäst i världen, berättar Thomas Fogdö. 

Han berättar också om när han låg på sjukhus och hans förebild Gunde Svan kom på besök och lämnade en tavla med texten ”Ingenting är omöjligt, det omöjliga tar bara lite längre tid”. 

–  Där och då ville jag stoppa den där tavlan någonstans på Gunde, men så här i efterhand så har jag ju upptäckt att han har rätt. Vi måste bara ge varandra rätt förutsättningar, säger Thomas Fogdö. 

Mattias Karlsson, vd för Jonssons Mekaniska, är den andra prisutdelaren. Företaget har en uttalad strategi där de aktivt arbetar med att låta människor som haft det tufft på arbetsmarknaden få en chans att visa vad de går för. 

– Vi tänkte om i produktionen och försökte fokusera på vad våra medarbetare var duktiga på. Så istället för att de skulle vara experter på en massa olika saker, lät vi alla jobba med det de var bra. På så sätt blev det också naturligt att plocka in människor som i vissa sammanhang kanske uppfattas som funktionsnedsatta, men hos oss får göra det de är bra på och därför bli en viktig kugge i produktionen, berättar Mattias Karlsson.

Ståuppkomikern Olof Wretling fick tillfälle att återberätta en del av den monolog han kallar ”Diagnoserna i mitt liv”. 

– Om man skulle översätta dyslexi till västerbottniska så skulle det bli ”vafan har du skrivit? konstaterade Olof Wretling i sin monolog och publiken skrattade igenkännande. 

Han fick sin diagnos som femtonåring och berättade för publiken om alla problem det hade inneburit i skolan. Skammen att vara tvungen att lämna klassen för att gå till specialläraren och hur hans uppsatser kom tillbaka fulla med röda bockar och streck.

– Hur gick det, frågade klasskamraterna. Det blev prickig korv som vanligt svarade jag och de skrattade. Jag skrattade också, fast jag egentligen var ledsen, berättar Olof Wretling.

Idag har han släppt skammen över sin dyslexi och menar att vi i slutändan inte behöver sätta diagnoser. Istället borde vi börja ställa varandra en förlösande fråga, så slipper vi ha en massa förutfattade meningar. 

Danny Andersson 29 år från Skövde fick ställa sig på scenen och berätta om sitt liv, från en tuff skolgång till att söka ”tusentals jobb” och få avslag. Inget fungerade.

– Men när Samhall sa att ”vi tar dig” så växte jag med två meter, berättar Danny Andersson.

Idag har han fått anställning på Grahns Konfektyr i Skövde som alltså får pris för att de ser och förstår hur Danny och alla andra kan vara tillgång och får dem i fungera på ett riktigt jobb. 

För musikinslaget står Alexander Engström som spelar, sjunger och skriver egna låtar. Han är endast 18 år men har redan fått stort genomslag med sin musik. Vi får höra berättelsen om Alexander, som föds med en ovanlig skelletsjukdom som leder till att han blir svårt synskadad. 

– Tack vare att musiken så är jag inte längre ”killen med en synskada” utan människor inser att jag är duktig på något, och det känns fantastiskt, säger Alexander Engström.