Bettina Kashefi du är chefekonom på Svenskt Näringsliv, vad får dig att ställa upp i detta juryarbete?
– Jag tycker att Visa vägen-priset lyfter fram en fråga som är väldigt viktig: att människor med funktionsnedsättning ska kunna delta i arbetslivet och vara med och bidra. Vi ska göra allt vi kan för att stötta människor att vara med på arbetsmarknaden. Det gäller alla: dig och mig och utlandsfödda och funktionsnedsatta. Och jag tror dessutom att det är bra för arbetsplatser att alla delar av samhället är representerat på dem. Ett välfärdssamhälle mår inte bra av att gömma undan människor.
Om jag säger att hållbarhet förutsätter uthållighet, vad säger du då?
– Att det stämmer. Det är ju den långa sikten som är det viktiga i det vi gör. Och sätter man ett mål långt fram är det lättare att hålla rätt kurs. Och så får man sätta upp delmål på vägen.
Vad anser du vara avgörande för att det svenska samhället ska utvecklas i en hållbar riktning?
– Jag tror att hållbarhet är väldigt viktigt, på alla plan. Har vi inte hälsosamma företag i ekonomiska termer så har vi inte heller företag som är hälsosamma ur sociala aspekter eller miljöaspekter.
Många företag verkar vilja arbeta med hållbarhet, men ändå är exempelvis mångfalden begränsad på arbetsplatser. Vad anser du krävs för att det ska ändras?
– Som ekonom tror jag att man dels måste visa att det är långsiktigt hållbart på ett samhälleligt plan, dels att det finns aktörer som Samhall som kanske ännu mer går in och stöttar arbetsgivare. Det kan finnas en rädsla hos dem när de träffar någon som skiljer sig i beteende från det de är vana vid. De kan behöva få en djupare kunskap i vad en viss funktionsnedsättning faktiskt innebär, och veta att om de inte själva har all kunskap så finns den tillgänglig. Och ta vara på varje människas unika resurs.
Vad har du för egna erfarenheter som präglar din syn på hållbarhet?
– Ja, jag är ju halviranier och i Iran ser man sällan en funktionsnedsatt individ, och jag har sett vad det innebär för ett land. Jag är född i Sverige men halva släkten finns i Iran och jag ser tydligt vad som händer i ett land när kontakten med omvärlden minskar. Vi ser minskad handel, minskade inkomster, företagen går sämre och människors ekonomiska situation försämras. Öppenhet mot omvärlden och mot människor är centralt för att skapa långsiktig hållbarhet på alla plan.