Komikern Olof Wretling var prisutdelare när Visa vägen-priset delades ut i Umeå. Han fick tillfälle att köra en kort version av sitt scenuppträdande ”Diagnoserna i mitt liv”.

– Om man skulle översätta dyslexi till västerbottniska så skulle det bli ”vafan har du skrivit?” konstaterade Olof Wretling i sin monolog och publiken skrattade igenkännande.

Han fick sin diagnos som femtonåring och berättade för publiken om alla problem det inneburit i skolan. Skammen att vara tvungen att lämna klassen för att gå till specialläraren och hur hans uppsatser kom tillbaka fulla med röda bockar och streck.

– ”Hur gick det” frågade klasskamraterna. Det blev prickig korv som vanligt svarade jag och de skrattade. Jag skrattade också, fast jag egentligen var ledsen, berättar Olof Wretling.

Idag har han släppt skammen över sin dyslexi och menar att vi i slutändan inte behöver sätta diagnoser. Istället borde vi börja ställa varandra en förlösande fråga så slipper vi ha en massa förutfattade meningar.

Visa vägen-priset är Sveriges viktigaste pris, men också ett av de mest populära. När omröstningen stängde natten mellan fredag och lördag hade 14884 unika röster registrerats på över 600 kandidater. I och med att omröstningen är avklarad så har de tre främsta kandidaterna i respektive region och kategori gått vidare till juryns bedömning.  

– Vi känner oss både hedrade och glada över att nu få kliva in i processen och lära känna dessa 54 kandidater. Men alla 605 kandidater hade förstås varit värdiga pristagare, och det i sig är en fantastisk vinst för vårt land och alla som bor här, säger Jan Scherman som är ordförande i Visa vägen-juryn.

Av dessa 54 ska det nu bli 18 vinnare kvar – en arbetsgivare och en eldsjäl i de nio regionerna. När detta digra arbete är genomfört av juryn kommer Visa vägen-turnén att besöka de nio regionerna och prisa alla vinnarna.

”Jag ser ett fantastiskt engagemang för Visa vägen-priset i hela Sverige, ett engagemang som är ett kvitto på hur viktig frågan om alla människors lika värde är”

– Jag ser ett fantastiskt engagemang för Visa vägen-priset i hela Sverige, ett engagemang som är ett kvitto på hur viktig frågan om alla människors lika värde är, säger Jan Scherman.

Årets jury vittnar också om att detta är Sveriges viktigaste pris. Förutom ordförande Jan Scherman, tidigare TV 4-chef och numera diversearbetare inom media, har vi LO:s ordförande Karl-Petter Thorwaldsson, Prins Daniel, Ärkebiskop Antje Jackelin, Svenskt Näringslivs chefekonom Bettina Kashefi samt Samhalls marknadsdirektör Mats Eliasson.

– Förutom att juryn representerar i princip alla stora samhällsinstitutioner så finns det ett enormt intresse bland jurymedlemmarna för det heroiska arbete som kandidaterna dagligen utför genom att se människors talanger och förmågor, säger Jan Scherman.

I skrivande stund sitter juryn och går igenom alla kandidater inför det första jurymötet. Resultatet av deras arbete kommer att offentliggöras under Visa vägen-turnén.

De gick vidare till Visa vägen-juryn:

Arbetsgivare:

Eldsjälar:

Det känns oerhört spännande att få välkomna Bettina Kashefi, chefekonom på Svenskt Näringsliv, till Visa vägen-juryn.

Som tidigare statssekreterare i både arbetsmarknadsdepartementet och socialdepartementet har Bettina en mycket gedigen erfarenhet av frågor som rör funktionsnedsattas situation på arbetsmarknaden. Hennes nuvarande uppdrag gör att hon dessutom tar med sig en fingertoppskänsla för det svenska näringslivet och den utveckling vi ser där kring delaktighet och sysselsättning.

– Jag tycker att det ska bli riktigt stimulerande att få vara med i arbetet för att fler människor ska kunna vara delaktiga och finna en plats på arbetsmarknaden, säger Bettina Kashefi.

Samhalls vd Monica Lingegård berättar om tre medarbetare som hon har träffat under Visa vägen-turnén genom Sverige om varför det är så viktigt att se människors talanger och styrkor istället för deras svagheter.

– Det här är tre av 25 000 av Samhalls berättelser. Så många har vi i dag anställda. Alla historier är olika, men med en sak gemensamt: alla har kommit från ett utanförskap in i arbetsgemenskapen. Att få vara behövd, få lön och ett socialt sammanhang är otroligt viktigt, och vi måste se kraften i varje enskild människa, avslutar hon.

Grand Hôtels tidigare vd Peter “Poker” Wallenberg om att alla funktioner behövs för att det ska gå runt. Om disken inte fungerar på ett hotell, så fungerar ingenting alls. Det handlar om att se människor, oavsett vad de gör, förklarar han.

Det blir sedan känslosamt när Peter får ta emot en hälsning från den före detta anställde Per Eriksson, som beskriver hur han en gång för 15 år sedan börjat i disken på Grand Hôtel, men tack vare att Peter såg honom fick han chansen att servera och sedermera gå en sommelierutbildning, och i och med det påbörjade en karriär som nu utmynnat i att han är krögare på Västkusten.

– Tack för att du såg mig, det gjorde stor skillnad, säger han.

Därefter berättar Peter ”Poker” Wallenberg om en speciell upplevelse som inträffade sent en natt i Vinterträdgården på Grand Hôtel med en skurhink och en flygel…

Vad tyckte Hillevi Engström, Göran Hägglund, Kristina AtKisson, Peje Emilsson, Hanna Stjärne, Johan Petré, Peter Jihde och Pontus Kåmark om Visa vägen-galan?

Här är några gästers intryck av galakvällen på Vasateatern.

Från norr till söder – följ med Jan Scherman och Peter Jihde på Visa vägen-turné genom Sverige. 

Peter möter de regionala vinnarna i pingis och Jan passar på att testa korvutbudet i varje stad som de besöker. På nio orter delas 18 priser ut till eldsjälar och arbetsgivare som öppnar arbetsmarknaden för personer med funktionsnedsättning.

Här får du följa med på turné och möta alla 18 regionala vinnare och finalister till Visa vägen-priset 2018.

När 17-årige Alexander Engström spelade den egenskrivna låten “I could never imagine” tillsammans med kvällens husband Ahlgrens Kapell, där låten var specialskriven bara för kvällen, svallade känslorna. Alexander Engström fick diagnosen Osteopetros som treåring och gavs 15 procent chans att klara sig. Han överlevde, men som konsekvens av sjukdomen blev han nästan helt blind.

Han berättade i filmen hur han genom livet fått höra att han inte kommer klara av saker, och därför börjat tvivla på sig själv. Tack vare personer som visat vägen har han nu vågat följa sin dröm att bli musiker, och när han med stadig röst sjöng de sista tonerna av sången möttes han av stående ovationer från publiken som sedan aldrig tycktes vilja sluta applådera.