Karl-Petter Thorwaldsson, varför engagerar du dig i Visa vägen-juryn?
– Då jag var metallarbetare och fick kontakt med de som jobbade från Samhall insåg jag att det inte finns någon i Sverige som inte kan utföra ett arbete. Och för många är ett arbete så mycket mer än en lönecheck – det är någon att träffa och diskutera med och bryta ensamheten.
Vad bär du med dig från juryarbetet?
– Egentligen en tanke om hur vi i juryn är ganska överens alla år: vi söker en äkthet. Nu för tiden nomineras företag för att de ska få en utmärkelse i sitt cv. Men vi söker ett äkta tilltal, någon med en idé och som ser alla människors lika värde.
– Det är väldigt roligt att ingå i juryn. Jag är veteran, men känslan på galan är alltid densamma. Jag har aldrig varit på en Visa vägen-gala där jag inte börjat gråta.
Vad anser du vara avgörande för att det svenska samhället ska utvecklas i en hållbar riktning?
– Det egentligen allra viktigaste är full sysselsättning. Sveriges största tillgång är att de allra flesta är beredda att lägga sin vakna tid på en arbetsplats. Det skapar våra värden och vår välfärd och kan finansiera ett Samhall så att ännu fler kommer ut i arbetslivet. BNP kommer av arbetade timmar och arbete ger känsla av makt i sitt liv, att jag har egna pengar som jag själv bestämmer över. Det är egenmakt.
Många företag vill arbeta med hållbarhet, men ändå är exempelvis mångfalden begränsad på arbetsplatser. Vad krävs för att det ska ändras?
– En nyckelperson att hålla sig med är en HR-chef som har ett stort hjärta och ser till företagets bästa och tänker utanför de vanliga ramarna. Jag tror också på att målsätta i ledningsgrupp och med sina fackliga organisationer. Och vår erfarenhet är att när man väl anställt den första som bryter mot mallen så går fortsättningen av bara farten. De första stegen är svårast.
Visa vägen-vinnarna arbetar för inkludering. Har du någon egen erfarenhet av utanförskap?
– Ja, jag dricker inte alkohol sedan 15 år tillbaka. Jag hade problem att hantera det och blev för full och det var varken bra för familjelivet eller jobbet. Jag hade tänkt prova att vara nykterist i ett år – och mitt liv blev så mycket bättre. Nu har jag varit nykter i 15 år.